TÄNK OM ALLA BARN FICK VARA BARN....
Jag kastas mellan olika världar när jag nu börjat hoppa in och jobbar två eftermiddagar i veckan. Träffar barn som lever med en förälder som missbrukar. Härliga, glada barn som trivs bra hos oss. Så kommer det ibland små glimtar om hur de kan ha det hemma. De får inte alltid ha det som man tänker att alla ban borde få ha. En tryggt hem.
Dessa berättelser blir svåra att släppa när man kommer hem. Känns som jag är ytlig ibland när jag sedan går hem och pysslar med mitt.
Samtidigt är det vad man behöver göra ibland.....koppla bort det tunga och se på det vackra här i livet.
man kan lätt bryta ihop när man tänker på det. hade det inte alltför lätt jag heller. men det var aldrig ngt så hemskt.(och det var aldrig ngn som märkte av det) jag kan tycka at min barndom har varit förträfflig på många sätt och vis... men när jag minns hur otrygg JAG kände mig, hur tusan ska inte dessa söta fina oskyldiga små människor känna. blir gråtfärdig vid bara tanken...kram och det viktigaste du kan göra är, att se dessa barn. att visa att du ser och hör dem. det kan vara den livlina de behöver. =)
SvaraRadera