...var jag som den här lilla tjejen
det skulle nästan kunna vara jag på bilden
just nu är det som en deja vu upplevelse
med alla hennes upptåg
Busig och finurlig
farlig att lämna ensam på sitt rum
med pennor eller sax
Spexig teaterapa med glimten i ögat
Ett humör som svänger
från superduperglad till jättearg
Så väldigt verbal
med behov av att prata för att förstå händelser och andras tankar
Ganska blyg mot nya människor
och orolig över mycket
Precis som jag alltså när jag var 4 år.
(och då är det ju inte lika lätt att bli arg, det kommer lätt ett leende på läpparna, jag minns hur roligt det var att klippa alla dockorna....).
Det här med barn alltså...
visst är det häftigt när man får spegla sig själv i dem och se olikheter och likheterna?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad när ni skriver till mig!!!